Alonwin

Den kvällen spenderades i goda vänners lag, med lite mer alkohol än vad som är nyttigt. Som alla andra kvällar när jag är full saknade jag någon. Inte någon speciell, utan bara någon vem som helst att hålla om, någon att prata med, någon att somna och vakna med.

Jag blev desperat såklart, skickade mess som inte borde skickats, ringde samtal som aldrig borde ringts. Jag brydde mig för mycket om messet som aldrig kom, från honom som jag egentligen inte vill ha. Jag ringde och väckte en annan som jag absolut inte vill ha och som jag kommer tvingas möta varje dag framöver.

Jag definierar mig efter vad andra tycker om mig och den där kvällen var jag inte vatten värd. Trots att jag var med vänner, trots att vi hade roligt, trots att jag var välkommen där.

Jag får mer ångest än de flesta har jag förstått. Nu kommer varje skoldag och varje utgång på just den klubben att vara obekväma och nervösa. Inte roliga och otvugna som de varit förut.

Att jag är singel är självvalt och jag vet att det är rätt. Han var inte bra för mig, jag var inte bra för honom. Men hur gör jag för att gå vidare och inte gräva en till likadan grop åt mig själv? Hur ska jag orka vänta på den rätte och inte bara nöja med den första som är intresserad av mig?

Min sista höst som student närmar sig med stormsteg och vi glider in i den vanliga lunken allt mer. Jag pratar fortfarande med exet, ljuger om att jag inte vill träffa någon, ljuger om att jag inte har träffat någon. Jag har bara inte träffat Honom. Tänk om han aldrig kommer.