Alonwin

Micke kom till stan, hälsade på hos mig och stannade några dagar. Efter de dagarna har jag insett att jag inte klarar av att ha någon runt mig som pockar på min uppmärksamhet 24/7. För första gången i mitt liv behöver jag mitt eget utrymme, en insikt som är mer än välkommen.

När han åkt hem gick jag ut med mina vänner. Det hade varit en perfekt kväll om det inte varit för att en av mina killkompisar ljög för mig om en sak, en lögn som fick mig att bli osams med Per. Såhär i efterhand har jag bett om ursäkt för det jag gjorde fel, medan min kompis har valt att förneka att han gjort något överhuvudtaget. Jag har undvikit honom sen dess, något som också innebär att jag undviker alla mina vänner eftersom vi färdas i grupp.

Jag önskar att någon kunde berätta för mig att jag gör rätt, men jag kan inte blanda in de andra i något som är mellan mig och honom. Jag hoppas bara att de ser igenom honom och inte tror att det är jag som är lögnaren. Veta kan jag dock inte göra, för så vuxen är jag att inte tänker fråga dem.

Nu tänker jag fokusera på att bara vara jag ett tag. Vad någon annan tycker skiter jag fullständigt i.